lautrup

Återigen har jag låtit bloggen eka tom i en mindre evighet. Jag kommer helt enkelt aldrig bli en sådan person som bloggar alla dagar, varje dag. Men nu tyckte jag att det var dags att skriva av mig lite. 

 

Jag har funderat fram och tillbaka ett tag nu, och kommit fram till att detta nog har varit det märkligaste året i hela mitt liv. På gott och ont givetvis, men just nu känns det mest ont. Okey, here we go. 

 

Firade in det nya året i Sydney med mina kära föräldrar. Helt magiskt, och där och då trodde jag att jag skulle få det bästa året någonsin. Jag kände mig inspirerad och taggad, vilken luring. 

 

Sa hejdå till mina föräldrar och åkte en sväng till Nya Zeeland, all by myself. Riktigt mysigt och absolut inget jag ångrar. 

 

Flyttar hem till Sverige, till mamma och pappa, och därefter nästan direkt till min bror. Var helt pank med ca 0 kr på kontot. Börjar nytt jobb på Ystad Arena (tror detta var redan i januari, lite osäker dock). 

 

Hälsar på min syster, som är helt heartbroken. 

Försöker få ett distansförhållande att fungera. Det tär som in i på en av vara ifrån den man älskar, men denna perioden gick det riktigt bra. Var så himla säker på att det skulle vara vi resten av livet, att detta bara var en liten pyttedel i den tid vi skulle få tillbringa med varandra, i det stora hela. 

 

Försöker få livet att gå ihop. Bor fortfarande hos brorsan och "passar hans hus", (genom att betala hyra....), jobbar på så gott jag kan, har fortfarande inga pengar. Träffar pojkvännen, är mer kär än någonsin.

 

Börjar på Fogarolli (ganska säker på att det var i mars, kan även ha varit i februari), kul jobb! Ganska slitigt, långa timmar, men jäkligt roligt! Fortsätter kämpa med distansförhållande och lyckas väl fortfarande bra. 

Söker jobb som attans (två timanställningar var väl inte det mest optimala för mig). Lyckas komma på intervju för en tjänst på Espresso House! 

 

Provjobbar på Espresso House. Blir erbjuden en tjänst. Tackar ja till tjänsten. Kämpar för att lära mig ett helt nytt jobb, och nästan ett helt nytt sätt av jobba. Nu börjar det bli kämpigare med förhållandet. Saknaden blir större för nästan varje timme som går. 

 

Börjar min nya tjänst! Trivs, har kul på jobbet, men känner mig otillräcklig (en känsla jag allt oftare tampas med, har jag kommit på). Jag vill kunna mer, göra mer! Kämpar på helt enkelt. 

 

Jobb, jobb, jobb, jobb, jobb. En pojkvän som kanske inte riktigt förstår, inte riktigt vill förstå? Tröttnar på brorsan (eller, vi tröttnade på varandra). Flyttar till Malmö! In i min fina väns vardagsrum. 

 

Jobb. Besökte Bakken för att fira Bellabus födelsedag! Kommer fram till att jag ska försöka hitta egen lägenhet (i samråd med pojkvännen). Nu blir förhållandet mer spänt. Det börjar bli på riktigt liksom. Saknaden tar nästan sönder mig. Jag lägger fokus på jobb (tydligen mitt sätt att hantera saker). 

 

Mer jobb. Tror jag peakar denna månaden och jobbar närmare 200 timmar. Vilket kanske i sig inte är sådär supermycket. Hittar lägenhet! Blir bestämt att jag får hyra av en gammal klasskamrat i andrahand. Bor kvar hos Bellabus som mer eller mindre blir min teraput under denna perioden. 

 

Flyttar in i lägenheten! Med pojken jag inte träffat på 2 månader. Är lyckligast i världen och svävar på moln (i ca 2 dagar). Fortsättar kämpa på jobb, många motgångar där i denna period. Ingen närstående som riktigt förstår, som riktigt vill förstå? Har några dagars semester (såhär i efterhand så har jag räknat efter, det blev 4 dagars semester). Är inte mig själv. Blir lämnad. Får hjärtat krossat. Min värld går under. Allting rasar. 

 

Kämpar på mer på jobbet, fokuserar på det. 

 

Här är vi nu. Nästan hela månaden har gått. Blev erbjuden en ny (bättre!) tjänst. Tackade ja till denna.

Min nu ex-pojkvän har efter en månads radiotystnad varit nere och hämtat alla sina saker. Konstig grej. Awkward stämning. Sjukt oväntat att det blev såhär. 

 

 

 

Så ja, vad ska jag säga? Det har varit en berg- och dalbana, och nu vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Kommer fortsätta jobba på. Jag gillar att jobba. Jag har, förutom ett års studier i Aussie, alltid jobbat. Det är det jag gör, så jag är uppfostrad. Vi får se vart livet tar mig nu. Jag tänker inte försöka styra det mer, nu får det vara som det är ett tag. Ska hitta tillbaka till mig själv och mina värderingar.

 

Äsch, ville väl bara få ur mig lite funderingar. Tänker sluta svamla nu. Nu vet ni i alla fall varför det har varit tyst här ett bra tag.